Lumpen

2000-03-09.
Har varit och mönstrat! jag vill in i lumpen som jägare som jag drömmt om hela livet. 12mil i buss ner till göteborg med väckarklockan på 5:30, nåra koffeintabletter så är man igång. är på nån genomgång innan man får göra inskrivningsprovet. dom säger att detta inte är ett IQ-prov men det är skitsnack... sen kvickt vidare till en ändlös väntan på sjukssyster, EKG, syn och hörseltestning samt stångryckning (styrka). det går ut på att du ska dra en skivstång så fort du kan upp till hakan. den ger hydraliskt motstånd beroende på längd och vikt. drog lite fel första gången (stark 7:a) men var äckligt nära en 9:a (högsta betyg, betyget sätts imellan 1-9) man skulle dra 860N och jag drog 858N, så tog dom medlet på det så jag fick en 8:a där. fick 9:a på syn och hörsel, och sen var det upp till psykologen... då jag angett att jag ville bli jägare så ble jag en "gulmappare" mina handlingar hamnade i en gul mapp och vissa hade suttit där uppe i timtal, mednas jag bara kom upp i nån minut inna jag blev inkallad till en äcklig tant med håriga ben och skinnväst... hon ställde massor av konstiga frågor angående kompisar, lärare, bröder och sånt där... sen satt honmest och mumlade för sej själv... fick där reda på att jag skrivit en 8:a på inskrivningen (IQ) sen var dte vidare till läkaren. ännu mera väntan... när jag väl blev inkallad så fick jag dra upp t-shirten, så slog han mej lite i ryggen och frågad eom dte gjorde ont... det tyckt ejga inte dte gjorde så var dte klart... tog kankse 20sek... så då var jag klar för cyklingen... KILLER:n... var inte direkt laddad men jag svingade mej upp på sadlen och satte igång att veva... först 5min uppvärmning, sen ökade dom motståndet mer och mer... jag visste dte krävdes en 7:a för fallskärmsjägare, en 6:a var inga problem men när jag närmad emej 7 så var jag redigt anfådd och trött... jag klarade 7:an och då var jag stentrött, då sa tanten att dte var typ 40sek kvar till en 8:a... "40sek rent helvete måste jag väl klara" tänkte jag och vevade på, andningen blev svår, jag stönade kraftigt och tramporna rörde sej knappt, jag hade lim i käften och folk började samlas ute i korridoren och undrade vad dte var för gris som stönade så förbannat... "lite till" sa tanten och jag slet för min 8:a till max. jag klarade det, men det var nog det mest uttagande jag gjort i hela mitt liv tror jag...   jag hade 208 i puls när jag var klar, min maxpuls borde ligga på ca 202. benen bar mej inte när jag gick av cykeln; jag kollapsade på golvet, fick i mej lite vatten och försökte spotta ut limme tjag hade i käften... det visade sje mycket svårare än jag trodde... fick bli att torka bort dte istället.  försökte med låsta knän gå in i duschen 5min senare.... då bröjade det svartna fö rmina ögon och jag var tvungen att lägag mej ner för att inte svimma...  att gå i trappor sen var inget kul... men lite stretching på det så var jag relativt kry sen... vi åt, fick våra rum och var klara för kvällen.  jag gick och lad emej klockan 20 men somnade inte förärn runt 00:30 då alla höll på att fisa i kapp, slänga toarullar på renar ute på regementet, slåss, rapa och snarka...
uppstigning 6:15, frukost, bädnding och vidare till inskrivningsförrättaren, fick fylla i papper om varför jag ville bli jägare och vidare till jägartestet. det går ut på att du ska göra step-ups på en 40cm högbänk med 20kg packning, 75st per ben... började med högerbenet, blev trött efter typ 20... trodde att jag aldrig skulle klara det... men dte gick på ren vilja... sen skullejag byta ben... det trötta benet var helt oanvändbart och efter mycket slit och MASSOR vilja så klarade jag även 75st på dte benet... vidare till inskrvningsförättaren där jag även fick reda på att jag fått en 7:a på psyket.  han rekomenderade mej till att försöka till fallskärmsjägare, "självklart" sa jag fylld med den rullande propagandan som gick på tv:n utanför, så nu ska jag in på vidare mönstring i november för att bli uttagen till FJS (fallskärmsjägarskolan), skullejag bomma det så ska jag vidare till uttagning till Kustjägare (KJ), och om jag även skulle bomma dte så hamnar jag i Karlsborg (K3), som Jägarplutonsbefäl, dvs jag ska skrika och gorma åt en alldedess egen jägargrupp! Men jag hoppas stenhårt på FJS, ska sätta igång till veckan med löpning så fort min KOLLOSALA muskelvärk har släppt i lår och röv efter jägarprovet (jag fick INTE kompani-kuk om ni tror det), att gå i trappor är närmast en omöjlighet... får stappla mej frammåt som en annan spräckt fjortis...

2000-04-06.
har fått förbannat ont i knät, är rädd min gamla fotbollskada har gått upp så jag ska in till läkare imorrn, om det skulle vara fallet är jag rädd hela min Jägar-utbildning kan skita sej, vilken vore jävligt surt, för är dte nåt jag verkligen vill bli så är det Jägare...

2000-04-15
Jag fetpronerar (går innåt med fötterna) och har inlägg mot detta. dock använde rjag dom inte när jag löper för det gör så JÄVLA ont i fötterna. "inget att göra åt" sa läkarn, "bara att härda" + nya skor... så 800:- fattigare på ett par stabila löparskor så blir det til att härda fötterna. vilket visade sej gå rätt bra.

2000-06-22. Löpningen går riktigt bra. siktet är helt klart inställt på FJS -Fallskärmsjägare. jag löper 3ggr i veckan. i mars började jag med ca 2500m. gick sen upp till 3500m. nu löper jag 5000m. om nån månad ska jag gå upp till 10000m, som är mönstringsträckan som jag måste klara av på 48min för FJS och på 50min för KJ.

2000-07-21.
Sen så har jag fått brev ifrån kustjägarna som jag skulle göra en 2:a mönstring hos i oktober. pga av diverse omständigheter som kallas snåla tröga jävla politiker så sker ingen uttagning ui år pga av vissa nedläggningar... så där sket sej KJ... men FallskärmsJägarSkolan kvarstår än med vidaremönstring i November. om jag missar FJS så kan jag göra en ny sökning till kustjägare nästa år eftersom jag inte rycker in förrän i januari 2002 (om jag inte blir Fallskärmsjägare då (inryckning juni 2001)).

2000-08-03. en knäskada i mitt vänsterknä går upp. en resa till sportskadekliniken blir resultatet där jag får löpa för filmkamera ett tag. mer pronerande trots inlägg blir resultatet. så jag får bygga upp mitt inlägg en 2mm längst in på vänsterfoten. i samma veva blir jag kraftigt förkyld och lägger ner löpningen. Min bästa tid på 5km är 22:40 och på 10km (som jag bara löpt 3ggr) har jag kommit ner till 49:30, så med andra ord skulle jag klarat en mönstring till KJ.

2000-10-06. ingen vidare uttagning till FJS i november, istället blir den i april. jag har lagt ner löpning. vilket jag hatar mej själv för. bristande motivation skyller jag på. och dåliga knän, men FJS är HÅRT och jag skulle knappast klara av det... dom plockar ju bara ut 40pers vartannat år... och är sveriges hårdaste utbildningen (släng er i väggen KJ:are). så just nu är siktet inställt på ett "vanligt" fjärrstridsjägarplutonbefäl.

2001-04-22. ett tag har gått. idag är det söndag. på onsdag ska jag mönstra till FJS. det lär ju fet-skita sej. jag har ifs löpt.. men i typ 4veckor (snacka om förberedelse) och aldrig längre än 6km. så hur jag ska klara mina 10km på under 48min är en gåta. jag har ifs klarat 5km på 23:36 nyligen... men dubbla sträckan? i nästan samma tempo? njaaaaa, jag är skeptisk... och förbättra mej 1½min om man jämnför med förra sen-sommaren när jag hade riktigt bra kondis? NJAAAAAAAAaa... jag åker mest dit för skojs skull (slipper ju skolan) har inga som helst förhoppningar, men OM jag skulle få chansen att komma in skulle jag ta den som fan!

2001-04-24. idag är dagen för mönstring. jag hoppar väl inte direkt av förhoppnignar. känner av ena knät. och mina chanser är ju rätt fetminimala. uppstigning 04:30 imorrn för att hinna med tåg 5:43. jag och en klasskompis ska dit tillsammans. jag ser det hela som en erfarenhet, inte en chans att komma in. kan bli intressant att se hur det är iaf. väska packad och klockan ställd. snart dax att försöka få lite sömn... men natt människa som jag är så lär jag ju inte somna förrän bortåt 4 som vanligt... helt sjukt, men jag klarar mej med 3timmars sömn per natt. hur som helst, imorrn bär det iväg i 2dar på andramönstring, min tid där lär nog bli relativt kortvarig (resa hem direkt efter 10.000m -löpningen)

2001-04-26. Jag ska härnedan försöka återge förloppet under FJS-mönstringen i kronologisk ordning. får se hur detta går:

Uppstigning 04:30. bilresa för upp-plockade av klasskompis som även han sökt och kommit in på mönstring. tågresa till skövde, sen buss till Karlsborg. efter lite filurande i staden hittade vi till borgen där förläggningen är lagd. en stor skylt innanför portade sade: "FJS mönstrande, följ röd/gul snitsel". vi vek av åt höger och kikade på lite militärfordon som stod där, och vips när vi skulle kika på nästa bindel så var den vit/röd.
"fan, dom har bytt färg" sa filla (min klasskompis)
"hehe, ja tänkt om det är en kuggfråga" sa jag, "man ska kanske bara ska följa röd/gul, eftersom det stod så" fortsatte jag och flinade och var inte nämnvärt seriös i mitt menade. nu viker vi av åt vänster igen och vi blir förbannade för att vi gått en omväg när vi lika gärna kunde gått rakt. efter ett tag så går vi bredvid ett stort jävla skjul.  mitt på skjulet tar snitslarna slut... "hmmmmm", tänkte vi och spanar vilt efter snitslar... vi går typ 80m till och kikar runt hörent på skjulet... inte en snitsel i närheten...
"vi ska nog gå tebax" säger filla, och tillbaka går vi tills vi står utanför den sista synliga snitseln... där finns en stor dörr... jag tittar på filla och säger: "du får gå först."
filla vägrar och jag får gå in. skjulet visade sej vara en enormt förråd och i ena högra änden står ett par snubbar. vi trampar dit och säger att vi är fjs mönstrande och att vi följt snitslingen hit.
"okej, då ska ni gå längst ner i byggnaden till damerna där nere, dom förser er med kängor"
"va fan, ska vi ha kängor NU?" frågade jag filla, filla hade dåligt med svar på frågan. så vi trampar vidare till andra änden där det stod några damer varvid den ena hade MINST 45 i sko-nummer.
"jaha, vad har ni för sko-storlek då?" frågar en tant.
"tja, ingen aning" sa jag," 43, 44 ungefär"
"VA?! har ni inte provat ut kängor?"
"eeeeeeh, nä inte direkt, vi kom precis" sa jag och förstod direkt vi gjort bort oss...
"då har ni gått alldedess fel, ni ska tillbaka till den gulröda snitslingen!"
sjövild över mej själv går vi tillbaka till där snitslingen bytte färg och går in.
"bocka av dej själv, och leta reda på ditt logimente, upphåll dej sedan där" stod det att läsa på en lapp innanför dörren. vidare in och pricka för sej själv. nummer 211 var tydligen jag och filla var 221. jag hamnade på logimente 131 och filla 132. jag klampar in och väcker robin som var ifårn Kristianstad och som kommit kvällen innan. vi hälsar och kommer genast igång att snacka, folk fyller på och snart är vi 7personer i vårt logimente. jag kom ca 2h innan tidpunkten för samling var innan. jag slängde bara upp min väska på sängen, slängde upp mobil, solglasögon, och tröja bredvid. i botten av sängen så låg sängkläder, men det kanjag ju ta ikväll tänkte jag, "ingen mening att göra nåt sånt nu". vi satt ner och snackade en del om myter, löpning, nervositet osv. vi kom snart rätt nära varandra och mitt upp i det hela räcker en fallskärmsjägare upp dörren, den vinröda baskern med den gyllene örnen syntes direkt på den solbrända killen som nog var bland det största jag sett i hela mitt liv. ca 2m lång, lika bred som dörren (fick senare vet att under hans utbilding fick han ledigt två dar för att brotta i SM.... han vann....) och han skriker:
"UPPSTÄLLNING! med språng!"
halvt om halvt kastar vi oss ut genom dörren där alla ca 35 sökande var. fumlande som småbarn sprang vi runt och förökte ställa upp oss på ett led allteftersom de 3 jägare skrek åt oss.
"två led för helvete! det finns massor av plats bakom!" skriker en liten mindre men fortfarande stor och respektingivande jägare.
lite mer fumlade och så står vi i två led.... trodde vi...
"tårna på linjen! blicken rakt fram! stå still!" fortsätter han gorma.
Jag var nog inte ensam om att vara nervös som fan, stämnignen var tryckt, mina knän hoppade upp och ner av nervositet...
jägaren börjar prata medans den store bjässen som tydligen hette Ericsson stod framför mej och en annan jägare stod på andra sidan om han som pratade.
"När vi ställer er en fråga så ska ni svara: "JA, fallskärmsjägare" eller "NEJ, fallskärmsjägare"! är detta uppfattat?!
"JA, FALLSKÄRMSJÄGARE!" skrek alla utom jag som redan glömt vad han sagt, som tur var försvann mitt uteblivna "fallskärmsjägare" i de andras skrik.
dom drog lite regler om lydnad och frågestälning osv, sen skedde utdelning utav nummerlapp som alla skulle ha på sej. mitt nummer var som sagt 211. utdelningen skedde enligt följade: jägaren som pratade (Carlsson, hette han) sade ett namn, personen i fråga skulle ta ett steg framåt och säga: "JA, fallskärmsjägare!". därefter gav Carlsson rätt nummerlapp till jägare höger eller vänster om honom som tog lappen gick fram till personen i fråga och tryckte in nummerlappen i bröstet med ett ljudligt "KLONK" som resultat efter frakten i näven emot lungorna. självklart fick jag min lapp av Ericsson, och fick anstränga mej för att inte tappa balansen, "tack" fick jag fram.
"SE RAKT FRAM 231!" skriker en jägare.
"ja, fallskrämsjägare!" skriker 231.
"SLUTA FLACKA MED BLICKEN 234!" skriker samma jägare.
några sekunder går....
" MEN SVARA DÅ 231!"
"ja, fallskrämsjägare!"
"OCH VAD I HELVETE FLINAR DU ÅT 238!"
"inget, fallskärmsjägare!"
vattenflaskor delades ut. dessa "var våra bästa vänner under dagen och den mycket långa natten som väntade" enligt carlsson.

efter detta följde en vild kalabalik som ungefär gick till så här...
"nummer 213, hur lång tid tror du det tar för er att bädda sängarna och fylla på vattenflaskorna?!"
"eeeeeh, 3min, fallskärmsjägare!" svarar en skrämd 213.
"fan, vad säger killen" tänker jag, hela min säng är ju full med grejer, och obäddad.
"jaha, 3min ha rni på er fårn och med NU!" i panik flyger folk in på rummena.
"STÄNG DÖRREN FÖR HELVETE!" skriker en helvild Ericsson på en rumskamrat till mej.
jag fick gör amitt bästa, saker och ting flög in i skåpet och en turbobäddning började... dock var fallet hopplöst fick slänga in täcket i påslakanet så det var som en bulle i mitt i alltihopa, sen upp med skiten i sängen och sen ut till uppställning. att passa tiden var absolut viktigst. jag var på plats i tid, men långt ifårn alla. folk stod fel och fick utskällningar.
"TITTA RAKT FRAM! TÅRNA PÅ LINJEN! HÄNDERNA PÅ RYGGEN!" skriker Ericsson.
"tar Ericsson och vistiterar logimentena?"
Ericsson går in i vårt logimente och kommer ut:
"logimentena ser FÖRJÄVLIGA UT!"
missnöjd tittar carlsson ner i backen och skakar på huvudet
"Alla håller upp sin vattenflaska!" fortsätter han. ca 10pers räcker upp sin flaska, lyckligvis är jag en av dom.
"Varför i HELVETE har ni andra inte med er er flaska?! HÄMTA DEN!"
folk rusar iväg och hämtar den.
"ni ha rnu 30sek på er att spola ur flaskan och fylla den med vatten! kör igång!"
35pers rusar i på toa och börjar fylla, det hela går rätt bra, dock tyckte ej jägarna likadant.
"DET VAR DÅ SJÄLVA FAN! HÄR FÅR NI GOTT OM TID OCH ÄNDÅ KAN NI INTE HINNA?!"
det hela går vidare med lite "titta rakt frma, hålla käft, stå rakt, flacka inte med blicken, tårna på linjen" osv.
"Ni får nu 10min på er att bädda sängarna och våttorka era golv samt golvet uanför logimentet, vi vill ju inte att det ska vara smutsigt så vi får skämmas inför dom andra här på K3"
äntligen gott om tid tänkte jag och for iväg. lite teamwork är bra tänkte jag så jag bad några bädda min säng medans jag stack och hämtade golvmopp, mest för att min säng såg förjävlig ut. när jag kommer ut ur dörren hinner jag ta 3löpsteg emot städskrubben när Ericsson skriker:
"STÄNG DÖRREN FÖR HELVETE 211!"
"JA, fallskärmsjägare" svarar jag och undviker ögonkontakt.
får tag i golvmopp osv. väl där så bryter jag av moppen som sen tidigare vart böjd. jävla skit tänker vågar inte ställa tillbaka den trasig för då får man ju fan för det så jag rustar ut till carlsson.
"211 anhåller om att få ställa en fråga!"
"beviljas" svarar carlsson
"moppen gick sönder, vad ska jag göra?"
"LÖS DET!"
"tack!" svarar jag och hinner ta 1steg innan nästa fråga slår mej, vänder mej om och säger:
"211 anhåller om att få ställa en fråga"
"ja" svarar carlsson
"vad ska jag göra med den biten som gått av?"
"SLÄNG DEN SÅKLART!" som om det inte var dte självklara. jag idioförklara mej själv och gör som han sagt. bäddning + städning går br aoch vi är klara i tid. legimente 130 och 133 är försenade och får utskällning.
den vanliga köret med blicken rakt fram osv går vidare.
"Alla håller upp sina vattenflaskor!"
lyckligvis ha rjag den med mej min, dock långt ifrån alla. och ni kan nog räkna ut vad som hände med dem som inte hade det. några skrev dom upp på små hemska lappar där ingen ville ha sitt nummer.
sen var det uppställning vis sitt skåp bredvid sängen. Ericsson kommer in och visiterar rummet... han går runt lite, stryker ett finger på en panel och säger till 209.
"209! ser du det här på mitt finger?! det är DAMM! och i damm finns det BAKTERIER! och bakterier blir man SJUK av! Ni har fått gott om tid och ändå städar ni inte?!"
"eeh, nej, fallskrämsjägare."
"och dom här sängarna ser ut som om nån KNULLAT i dom!" sen rycker han upp alla sängarna utom en, varvid han själv tyckte han var väldigt snäll.
"då så gör vi om det då! 10min till!"
moppar hämtades, sängar drogs ut och sträcktes ordetnligt. allt så hur bra ut som helst. ericsson kommer in igen.
"209, är detta rummet rent nu?!"
"ja, fallskärmsjägare!"
Ericsson tar tag i närmsta plåtgarderob och med ett ryck så rycker han ut det ifårn väggen, bak skåpet ligget en hög med smuts...
"209! ÄR DETTA RENT?!"
"Nej, fallskrämsjägare!"
"men varför i helvtee städar ni inte när ni går gott om tid?!"
nu hade vi 3 minuter på oss att åtgärda det hela. 20 garderober rycktes bort och smuts jagades vilt!
denna gången gick det väl hjälpligt...
nu var dte dags för mat, och eftersom all förflyttning hos fallskärmsjägare gick till via löpning så skulle vi löpa till maten. nån frågade om man fick byta till löparkläder men det var ju "bara till maten" vi skulle. dock hade vi en minut på oss att ta på oss jacka och på med nummerlappen därpå. smart somjag var så tog jag inte på mej jacka utan en lätt tröja.
med språng i en kolonn så bar dte iväg till maten... 1km därifrån. att dte var årets varamste dag fickju några erfara som sprang runt i vinterjackor.
"avstånd 1,25m, inte mer, inte mindre!, TÄPP TILL LUCKAN DÄR FÖR HELVETE! IN I LEDET!"
väl framme fick vi ställa upp oss i led.
"STÄNG MUNNEN! SLUTA FLÅSA!" (jävligt lätt efter 1km löpning)
"MEN SLUTA FLÅSA DÅ FÖR I HELETE! OCH TITTA RAKT FRAM!"
mat fick ätas på 30min, vilket jag trodde var skitsnack men vi fick faktiskt 30min. fast vi fick inte prata nånting utan att få en fet utskällning. vi fick gå tillbaka, för att ingen skulle spy.
sen skedde ombyte för löpning 10.000m fast först skulle nån enkät fyllas i. sen emot löpningen.
självklart tillhörde jag vid starten bland eliten... av dom 5sista. nån gav upp efter 2km. själv hade jag en enromt dålig dag, blev ej anfådd men trött i benen som stryk. 800m ifrån vändplatsen möter jag dom första gubbarna på väg tebax... hoppsan, lite efter kanske? på väg tilbaka löper jag om nån och en annan ligger vid vägkanten och blir omhändertagen utav 2jägare. (fick senare höra att killen hade fått sån syre/vätskebrist så han hade blitt galen och dratt till en jägare på käften så han började blöda och skrikit: "jag ska bli FJS:are!!!" och försökt resa sej upp för att springa vidare. han togs in på akuten där han fick dropp.) jag siktade på under 50min eftersom jag hade en dålig dag. kravet var 48. jag kommer inte på 49:59:66... klarade mitt eget mål med 34 hundradelar ;D
sen tillbaks till förläggningen och bädda lite mer. sen fick jag och 5 till adjuktanten där vi fick red apå att vi ej behövde göra me eftersom vi ej klrade löpningen.. något som inte direkt var överraskande, jag blev ej heller besviken.
jag ser dom andra gubbarn rusar iväg för att ha fys-test samt simningstest. vi andra väntar ett tag och går sen ut på stan och käkar pizza och tar oss en bira, på väg dit ser vi dom andra springer runt. haha, tyckte vi ;D
frammåt kvällningen börjas det skrikas i korridoren utanför mitt logimente där jag låg och slappade. gubbarna kommer in, helt slut. strykan had evart jobbig i simmningen så hade allt fått simma i en stor "orm" mag låg på varandra. bröstet på personen framförs rygg, på så sätt så tryckte alla ner varandra, var tydligen jävligt jobbigt.
jag är inne i fillas logimente och står och pratar med honom när eriksson kommer in! Alla flyger upp ur stola roch sängar och ställer sej givakt vid sin säng, med blicken stenhårt fästad rakt fram. jag som är inne på fel logimente är livrädd att han ska äta upp mej eller nåt. eriksson ställer sej innanför dörren... tar av sej baskern och säger:
"nu har jag tagot av mej baskern, så nu ärjag en snäll person"...
spänningen ligger högt i luften... ingen vågar svara. "en sån person kan inte vara snäll, han kommer döda den förste som öppnar munnen" tänkte jag.
Han går fram till en kille och säger:
"hej, jag heter eriksson, vad heter du?" med helt vanlig samtalston... ingen förstod nåt...
"det är slut nu" säger eriksson och alla fattar. sen sätter sej alla och snackar med varann som om man inte vart annat än kompisar hela livet...
natten blev emot mitt otroende lugn. och dagen efter fick vi åka hem efter lite snack med diverse gubbar. som en sammanfattning kan jag säga dte var jävligt kul att uppleva! fast utbildningen är FÖR hård för mej... skulle aldrig palla trycket.. eller ja.. inte konditionen iaf... att få slita ifårn 11 på morgonen konstant till 23 på kvällen är påfrestande, och proven som man i vanliga fall skulel gjort som en barnlek blir genast mycket svårare... högt tempo hela tiden, förutom för vissa som fick ledig kväll då... hehe

2001-10-15. h'är var det ett tag sedan man var ja.. hohoho. det börjar dra ihop sej inför mandomsprovet. eller lekstugan som en del kallar det. själv så tror jag nog mer på mandomsprov. ingen jävla malaj här inte :D jag ha rkommit igång med träningen nu igen efter att ha legat jäääävligt lågt med den sen FJS-mönstringen. under dne tiden "råkade" jag skaffa mej en stor rund magmuskel som är mjuk att ta på och väger runt 3-4kg... på dalsländska kallas den även ölmage. denna måste bort, vilket jag vet att jag inte kommer lyckas med, men försöka går ju alltid. löpningen gick så jävla skit den bara kunde gå när jag bröjade för runt 1½månad sen. 5km gick på skräckexemplarstider... så jag tröttnade på dte och ha rnu gått över till att löpa en längre tid istället, ca 40min, dit benen bär mej, så jag är ut eoch far i skog och mark och upptäcker grannskapets kossar som sätter på varandra och har sej. mycket roligare (inte att sätta på korna då). den 16:e nov sk ajag in på informationshelg på K3 inför min tjänst som jägarplutonbefäl.. eller kompanibefäl (KB) i 15mån. jag ska rycka in den 21januari 2002, så då lär ni inte få se mycket uppdateringa är jag rädd. men jag skriver nog här igen när jag var på info-helg, tjo!

2001-10-23 har lyckats löpa 11-12km igår. fan vad nöjd jag ä med mej själv :D ha rkommti igång br anu med 40-60min löpning 3ggr i veckan. tyvärr så finns det slappa över den hårda kvar så att säga, men men, det tar sej. trodde fan aldrig jag skulle hitt ahem när jag var ut eoch undersökte skogarna här ute, hamnade nånstans där jag absolut inte trodde man kunde hamna... men hem måste jag ju kommit då jag skriver detta.

2001-11-27. Jag och filla har vart på förinformation på K3 inför inrycket. jag hade laddat upp med en förkylning på 2veckor = ingen träning, samt pizza samma sag och dagen innan, och MC donalds dagen innan det. bättre förberedd är svårt att bli. Jag och filla som bägge hade varit på FJs förtest, anade oråd, att dte skulle bli precis likadant som då, dvs ett jävla massa städade och springande. det visade sej att vi hade fel som tur var.
Ett helt stim på 30 ungdommar släptes av precis utanför Borgen vid K3. vi stegad ein och ingen visste vart vi skulle. vakten hade heller ingen aning. ingen visst nåt, men nån sade tydligen "längst ner" så vi traskade på, hamnade fel tills vi till slut hamnade rätt. där blev vi väl bemötta, ing aordrar direkt utan rät lungt och stilla. vi fick lära oss stå gevakt och manöver, vilket man lärde sej rätt fort. vi fick bädda och prata lite med varandra, äta och gå runt på diverse infosnubbar. bla annat kapten Karlsson, som var en stadig jävla bit. en säkrare människa är nog fan svårt att hitta, att prata omkull honom är nog fan inte lätt.
Dagen efter, Lördag, så blev vi abrukt väckta; "Uppställning i korridoren NU!" och ut vi vi springa, i kallsonger, nån med morronbånge och nån blöta kalsonger syntes, hehe....
där vi vi utföra BRAK. Buk, Rygg, Armar, Knä.
Jag hade vaknat innan uppställningen av att jag frös förbannat och väl ute i korridoren, utan täcke, på ett kallt jävla stengolv så stod jag och mina knäskålar fullommligt hopapd eupp och ner. vi kommenderades ner i jägarvila, dvs 90grader mellan smalben och lår, ungefär som att sitta, fast utan stol. vara kvar där ner och sne upp. en furir, skrek NER, samt UPP och ner vi ställe oss upp så tjöt vi i kör ETT!, TVÅ! osv. Han pressade på oss och den 20:e höll han så klart kvar oss extra länge :D. inte särskilt jobbigt ändå. sen skulel vi slänga oss ner på stengolvet.. i kalsonger. jag hörde många "iih" och "oh" och nån, "fy fan vad kallt", jag höll med fullständigt men höll käft. där var det 20 rygglyft på samma vis som jägarvilan. sedan över till rygg och situps, återigen i samma stil, 20st. sen öv erpå mage igen och började göra armhävningar. bröstet 5mm över backen och upp och ner på kommando. "armhävningar är jag bra på", tänkte jag och tog i allt jag kunde för att gå långt ner, och vis ava djag kunde. "20st är ju en barnlek" tänkte jag. 20 var inga probz, visst fan var jag trött, men efter den 20:e så var dte lungt. furiren kommenderade "NER FÖR HELVETE!" när folk började resa sej upp. "oj fan det var inte klart", tänkte jag, och fortsatte. då kör han nog 25... men icke... 30 då? icke... redan vid 20 hade folk börjat pusta ochs töna och vid 30-35 så fullkomligt frustade folk som kåta tjurar och föll ihop. jag brakade ihop totalt vid 36, där var min gräns, helt jävla slut, fick fuska ihop dom sista 4 så dte blev 40.
Sen vard te frukost, lite info, samt materialuthämtning. där gällde det att hitt akängor, vilket jag visste skulle bli problem. har ju inlägg, och jag provade 4 olika par innan jag bestämde mj för M90 storlet 270. fel storlek förståss. inte satt dom bra iaf. fick skavsår av dom 6-7km vi gick på en rundvandring på kvällen... inte bra. dagen efter var dte BRAK igen. ur sängen och nu skulle vi göra jägarvila... 20 som dagen innan... lungt... inte alls... för vi skulle ha en kompis på ryggen. jag satt på ryggen först och jag blev trött av att sitta där... för att inte tala om att sen få den andre på ryggen, jag minnsjag tittade åt bägge hållen. båda dom som stod bredvid mej var kraftiga... 85-90kg minst... min mina stackars 75...
sen en jävla massa armhävningar... 30st tror jag... efter de andr övningarna skulle vi göra en armhävning till... jag visste vad som skulle hända, och furiren gick ner och stannade där... sekundrarna tickade, en efter en föll ihop, det var helt eneklt omöjligt att hålla kvar, jag drog pladask i govlet.
sen vart det löpning 10km, en intressant historia...
vi värmde upp sisådär 1-2km, sen körde vi arméns grundkrav på amrhävningar osv. typ 15st eller nåt. sen iväg på löpning 10km. vi sprang 2 och 2 i kolonn. en furir först och en sist. jag kände direkt att tempot var för högt för mej, det här ksulle inte hålla. efter 10min känd ejag att jag helt eneklt inte orkade. men han bredvid mej peppade mej att hålla jämn fart. minutrarna gick. några föll i från, trots alla öfrsökte få in dom igen, verkligen stark gäng redan då. alla peppade varandra. vid 30min var jag helt slut. dte had jeag vart sen 15-20min tebax... då täntke jag: "jag ska inte lsuta springa förrän jag svimmar eller spyr", då jag inte hade nåt sug på att spy så tvingade jag mej vidare, trots min otroliga trötthet. framåt 40min börjad ejag sinka efter, folk peppade mej men dte gick inte längre. då kommer filla bredvid mej och sätter en hand i tyggen på mej och hjälper till. utan denna hjälpen hade dte aldrig gått. han och några till turades om att "ta hand om mej", vilket jag är otroligt tacksam för. någon ställde sje för att spy, nån föll  ur varvid alla tjoar: "kom igen!" "häng kvar!" "lite till bara!", kileln fortsätter falla ut, då en furir kommer: "IN I LEDET IGEN FÖR HELEVETE!" och vips så var han på plats igen :D. själv så börjar jag här tappa minnet, hr ingen uppfattning om nåt alls fölrutom att jag skulle kunna dödat för ett glas vatten och att jag verkligen var helt slut. Jag såg ingenting åt sidorna, och allt i mitten, dvs dom 2 framför mej, var helt suddiga, typ som i en randig dimma som flimmrade... då var vi inne på sista varvet och då drog furiren längst fram på och alla spliuttrades. jag fick klrar mej själv. jag springe rpå en rot och ramla rom kull, men är nsart uppe på benen. då se rjag dom bortsätter springa efter vad jag trodde var målet. då höll jag på att klappa ihop totalt. ser då att dom stannar längre bort och dteta germej en ny kick och lyckas plåga mej jsälv i mål, på en tid under 48min på över 10km. en sån tid är kanske inget att skryta över, men jag har sprungit på strax under 50 en gång när jag hade BRA konditon... helt otroligt vad pepping och vilja kan göra... Men ingen vila inte. föll ihop ett slag, fick hämta anda sen 1-2km tebax te regementet, där dusch väntade. vi löpte i våra egna gympadojor och försvarets blåa overall, fruktasvärt ful sak. den låg och skvade ås jag råkade ut för soldateld=skav mellan låren. dte gjorde nåt så förbannat ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, brände som faaaaen. sen skoskav sen kängorna + att jag har skelett utväxt på ena foten som klämme rpå en nerv. mycket bra på en gång.
Sen skulle vi lämna tebax allt vi fått ut i förrådet förutom kängorna. inte så mycket att nämna förutom en sak; vattenflaskan. jag hade rätt snart kommit fram till hur dte hela skulle sluta. alla skulle hålla upp sin tröja osv. sina, jacka, sitt underställ på rak arm över sej. sen kom vattenflaskan (ni fattar redan nu va?) det var nåt sånt här:
"plocka ur vattenflaskan ur hållaren!"
"håll upp flaskan över huvudet!"
"ta ner den och skruva av korken och håll upp dne över huvudet!" (nu kommer det ;D)
låååång tystnad...
"VÄND på den! NU!"
PLask!..... på vissa... :D slapp dte hela utöver några få droppar...
Sen var det ihopsamligt , städning och ihoppackning och hemmåt bar det. hem så var tåget försenat,vi fick åka specialbuss, och sen taxi :D SJ betalade...

Så nu ha jrga börjat gå in kängorna, dom är hos skomakare nu, för att han ska bygga in hälen lite, så jag slipper kippa. har gått 6-7km med 10kg packning än så länge. måste börja lungt. sen sprang jag 9-10km igår, vilket resulterade i överbetalsting av ledband i knät... fan vad jag hatar mina knän...skulle inte förvåna mej om allt skiter sej pga av mina knän, vore jävligt surt att få bli vakt på K3   istället, ingen merit direkt...
Så nu är dte mera vila, sen mera träna...
"Smärtan är tillfällig, Äran är för evigt!"

2001-12-13. träningen ligger nere. fortfarande ont i ledbanden,samt att jag har opererat min fot. så jag hoppas på att kunna träna sen när stygnen tas om 10-12dar, hoppas bara mitt ledband ä bra då... mer om operation kan du läsa på senaste nytt. i vörigt så kör jag BRAK nu. iaf 3-4ggr per vecka. fast dte ligger ner nu också då. hoppas mina ben klarar det.. är dock rädd och har på känn att dom inte kommer göra det...

2002-01-10. 11 dagar till inryck! jag börjar bli nervös nu... foten är nästan fullt återställd. ledbanden är uppvilade men har nån konstig känsla i knäna som jag INTE gillar. har precis börjar träna nu. obra. 4dagars skidåkning, bra för lår och knä. och nu så går jag med packning (10kg) och kängor 7-10km varannan dag och cyklar 40min varannan dag. cyklingen beror på att underlaget ute är is... sen kör jag BRAK så gott som varje dag. omställningen när jag rycker in kommer bli enorm. jag har vilja och huvud att klara det.. men frågan är om jag har knä nog...

2002-01-14. 7 dagar till inryck! oajajaj! nervositeten ha rbörjat släppa något, börjar se fram meot den, dock med lite förskräckelse. idag var det dags för den traditionella huvudrakningen! mina föräldrar försvann hemmifrån så läget var perfekt för att överaska mamma. fram med trimmern och ställde den på kortaste (2-3mm) och drog ett drag rakt över huvudet. å fy fan vad det så ut, ska dte vara så här kort?! mennär jag väl börjat så var jag ju tvungen att fortsätta, lite besvärligt i nacken och så där när man rakar sej själv, fick bli spegel där jag tittar i en annan spegel, och köra lite mera, och resultatet? tja se själva, dte blev ju kort iaf. och mamma var LAGOM road, medans farsan bara skrattade...

Här kan ni se för, under tiden, och efter...

2002-01-16. 5pinnar inryck! filla kom hit så tog jag hans hår till neråt 1mm. så det blev några mer kort. hårda pojkar va? NOT! :D (Jag till vänster, Filla till höger.)

2002-01-20. 1pinne inryck! jadu.. imorrn så äre dax! sitter här lite i mina egna små funderingar och försöker föreställa mej det oförutställbara. har sovit ca 4h inatt, medvetet, så jag ska somna tidigt ikväll och få en lång natts sömn. ska sikta på att förska somna runt 21... får se hur dte blir med det, jag är ju van vid 2-4 på natten. 08:23 imorron går tåget till verkligenhet.. eller overkligheten. Helvetet, eller paradiset. det blir vad man gör dte till som det så vackert heter. wish me good luck!

2002-08-10. Att jag fått sluta lumpen vet väl redan det flesta. mitt knä pajade efter 2månader på K3.... tyvärr. men men, kanju bara blicka framåt, nu jobba jrga och tjänar sköna penga ristället och får göra precis vad jag vill, så jag klagar inte även om, jag nog hellre vart i lumpen.. svår fråga..

hur som haver så har jag fått tag i lite kort som jag tänkte lägga ut, de är tagna av mina logimentskamrater.
Här har vi eldövning, där vi ska släcka dockor som tänts eld med bensin, jag kan säga att om en människa hade vart i kläderna istället för en docka, hade han brunnit upp en långsam död när jag försökte släcka min docka. det var nog fan 1½liter bensin på dne jävle och dte brann som faaaan!

Här har vi eldövning med napalm! det brinner med furktansvärd värmeutveckling och får du det på dej så får du aldrig bort det, det klistrar fast sej som lim. här går vi i en eldtunnel med brinnande napalm runt om oss, värmen därinne var brutal! man såg inget mer än enbart eld, man stod fullkomligt i eldhavet.

Här ligger vi och "glassar" i 8a-manna-tält. ett helvete att resa upp, ett helvetet att dölja i terrängen, ett helevete att sova i, ett helvete att vara torr i också. ren ut sagt, ett helvete rakt igenom, dte enda som vara bra var att det fanns en kamin där man kunde få värme. om man satt/låg 30cm ifårnd en vill säga. folk som låg vi kanterna frös värre än en isbjörnskuk i ishavet. här sitter olhsson och är eldvakt och komar järnet.

Här ser vi Ohlsson somjag fick fria händer med när det gällde klippningen, mycket snyggt om jag får säga det själv, jag har det i ryggraden det här med hårrakning!

Här sitter vi och äter mat på våra jägarkök, VA-mat som dte kallas är gott, iaf dom första 2ggr:na, sen är man bara så jävla trött på det så man inte ens vill se åt det. det värsta är attman MÅSTE äta upp allt man får, vilket man aldrig får tid till... så gräva gropar i skogen och begrava t.ex, det mest avskyvärda av allt; frukosträtt, är numera ett väl invant beteende. kan säga att på bilden så står vårt 8mannatält nåra meter till vänster i samma salgs vegetation, helt otroligt att vi ens fick upp det.

Efter en vecka i fält fick vi komma hem och bilden som skulle tas var självklar; Män i kalsonger med sin kära AK5 automatkarbin, härligt! Det är den jag saknar mest av allt.... (Jag i mitten på mittenraden)